Det här med klimatångest

Jag och min man brukar dumpstra ibland.

Inte mat, för även om jag tycker att det är en bra grej, jag tror att vi är lite för rädda för det. Rädda för vad folk ska tycka och tänka. Rädda för att någon ska ha åsikter om det. Sen är det ju också olagligt.
Men nästan varje gång min man kommer tillbaka från soprummet i vårat lägenhetshus har han hittat en ny sladd i elektronikåtervinningen. ”Vet du hur mycket den här hade kostat på Claes Ohlsson?”. Nej, det vet jag faktiskt inte. Och även om det känns som att vi snart äger sladdar som skulle räcka till en hel eventfirma så gillar jag hur han tänker. Han tar vara på det som finns, saker som andra slänger bort ser han värde i. Jag tror inte att han där och då drivs av klimatångest. Jag tror bara att han har väldigt svårt att acceptera att folk slänger fullt dugliga prylar.

Jag å andra sidan brukar dumpstra i bostadsrättsföreningens trädgårdsavfall. En fin lerkruka, en bra pinne till att stötta upp tomatplantan på balkongen med och några palmblad att sätta i en vas i fönstret. Det finns mer fynd än man tror i folks trädgårdsavfall. Jag vet att det inte riktigt är att dumpstra. Men idén är den samma; att ta vara på det som någon annan har slängt bort. Man kan säga att jag och min man ser värde i lite olika saker.

”Miljömedvetenhet”

Jag satt bredvid och  lyssnade på ett samtal om miljömedvetenhet förra sommaren. Tjejen som pratade sa att hon var väldigt miljömedveten. För henne tog det sig i uttryck i att hon köpte plastfria kläder och leksaker till sitt barn. Hon pratade om att det var så svårt att hitta bra klädkedjor som sålde bra kemikaliefria barnkläder. Det slog mig att jag aldrig själv hade tänkt så. På nåt sätt är det, just det hon pratar om, framtiden. Det är dit vi vill komma. Där varorna vi handlar ska vara hållbara för miljön, för oss och för människorna som jobbar i produktionskedjan på olika sätt.

Jag säger nog också att jag är väldigt miljömedveten, eller så har jag bara mycket klimatångest. Men för mig just nu betyder det något annat. Jag säger inte att någon av oss har mer rätt än den andra, bara att vi tänker olika. Vi använder samma ord men vi lägger olika saker i det. Det har bara aldrig slagit mig förut att ”miljömedveten” kan betyda olika saker för olika människor. För mig handlar det mer om att faktiskt ta vara på det jag har. Att i så stor mån som möjligt inte köpa nya saker oavsett om det innehåller plast eller inte. För vi har så mycket prylar, kläder, inredning och sladdar i omlopp redan. Behöver vi verkligen mer nya grejer? Jag tror att det finns flera dimensioner i lösningen. Konsumtionen behöver minska, men samtidigt måste vi göra produktionen av grejer mer hållbar. Jag har valt att handla second hand. Hon har valt att handla hållbara nya saker. Båda kallar sig miljömedvetna.

loppisjacka

Har jag gått till en överdrift?

Mina balkongplanteringar har växt ur sina krukor. Efter lite velande fram och tillbaka åkte jag tillslut iväg till blomsterlandet och köpte tre nya krukor, de första tre ny-nya sakerna jag köpt till mig själv på flera månader. När jag stod där vid hyllan och valde funderade jag på om jag inte åtminstone kunde hitta faten till krukorna på second hand. Men det finns ju aldrig några krukfat på loppis, jag vet ju det. Det är ju alltid de som går sönder först.

Det blev tre krukor och tre fat, och helt ärligt kändes det lite jobbigt, som att jag skämdes lite. Det tar emot för mig att köpa nya saker. Jag inser att det till viss del har gått till en överdrift. Jag tänker att det inte heller är rimligt att känna skuld över att faktiskt köpa lite nya saker nån gång ibland. Men just nu gör jag det. Jag tror inte att terrakottakrukor är den största miljöboven. Å andra sidan är det just den ursäkten som vi allt som ofta gömmer oss bakom.

lerkrukor

Hemmagjord deo och vegokorv

Ibland när jag går runt och luktar svett för att jag använder min hemmagjorda deo som tyvärr inte funkar så bra som jag hoppats. Eller när jag sitter och äter min torra vegokorv när jag egentligen bara skulle vilja ha en helt ”vanlig korv” så kan jag fundera på om det gör någon skillnad alls? Allt det där som jag tror på, alla de sakerna jag väljer bort, blir de verkligen bättre?

Jag kan känna mig väldigt liten i klimatfrågan. För det är svårt att manövrera i den ibland.
”Är det verkligen bättre att äta bönor som har flugit över hela jorden istället för att äta närproducerat kött?”. ”Hugger man inte ner regnskog för att odla sojan som du äter?” ”Ja, men ibland måste man väl få köpa sig ett par nya snygga skor?” ”Är det inte lite äckligt att köpa klädet second hand?” ”Men spelar det verkligen så stor roll vad vi gör? Det är ju ändå USA och Kina som står för de största utsläppen?” Många frågor, en del har jag svar på, andra inte. En del frågor kommer vi tycka är dumma frågor om 20 år. En del kommer vi nog aldrig få svar på.

Så hur vet man hur man ska tänka? Helt ärligt vet jag inte. Jag brottas ofta och mycket med min klimatångest. Som vanligt finns det två diken på varsin sida av klimatfrågan. Klimatångest som tar över och gör oss lagiska och hårda mot varandra på ena sidan. På andra sidan verkar det finnas en slags apati där vi helt enkelt inte orkar bry oss och istället väljer att inte alls ta något ansvar. Inget av dem är bra.

Men jag är ändå glad över att jag vågar lyssna på min klimatångest.

Jag tror att vi kan lära oss att leva med den. Jag längtar efter att hitta en balans. Där klimatångesten inte behöver vara något negativt. Där jag får ta vara på den, låta den driva mig framåt utan att det bara blir ångest. Jag vet inte hur det ser ut. Jag vet inte om alla de medvetna valen jag gör är det bästa för miljön. Men jag försöker, jag lär mig och jag får hela tiden omvärdera mina val och tänka om. För en sak är säkert; ingenting kommer hända om vi inte alls försöker.
Nu ska jag gå och köpa mera jord så att jag kan plantera i mina nya krukor.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *