Äntligen fick jag en vecka semester till och äntligen så tog vi oss ut till havet. Oj vad jag har saknat havet! Denna vecka spenderar vi i min familjs sommarhus på den lilla ön Fotö på västkusten. Min mormor och morfar köpte detta hus för 20 år sedan, så jag har spenderat alla mina somrar på den här platsen. Det blir inte sommar på riktigt för mig innan jag har tagit mig till Fotö. Jag tänkte att ni skulle få en litet titt på hur vi har det här.
· Välkommen in! ·
Huset som kallas för Hildurs hem, efter tanten som bodde här innan oss, var i väldigt risigt skick när mina morföräldrar snubblade över det för 20 år sen. Det är ständigt nya projekt på gång här men ändå känns det nästan som om att det aldrig blir helt klart. Men vad gör väl det? Det är ju trots allt en sommarstuga och vi åker ju hit för att ta semester. När man tittar tillbaka på gamla album från när de köpte huset inser man dock att vi ändå har kommit en bra bit på vägen.
Idag har huset två renoverade och fullt utrustade badrum. De första åren fanns det bara ett som vi delade på. Vi kunde vara upp till 13 personer här samtidigt. Den ensamma toan hade inget lås utan en liten kartongbit med texten ledigt och upptaget på varsin sida. Efter att vi hade haft det så i nästan tio år kommer någon på den briljanta idén att köpa en hasp – Ibland får man till det! Tänk vad mycket livskvalitet en hasp kan skapa!
· Kajsas rum ·
Ett av de sovrummen som har stått färdigt längst är Kajsas rum. Min moster Kajsa spenderar mycket tid av sina somrar här ute på ön, speciellt nu när hon jobbar på grannön Öckerö. Just nu, när huset nästan är fullt fick jag och Kristoffer äran att bo här och Kajsa fick flytta in i skrubben bredvid. Här utnyttjar vi varenda hörn för att få plats!
· Mormors tavlor ·
Min mormor målar mycket akvarell. Många av hennes motiv är hämtade från alla de små öarna runt omkring. Hennes tavlor pryder nästan varenda vägg i huset och de gör sig så bra här!
Jag har några tavlor hemma i Örebro med motiv härifrån. Det är väldigt fint att få ha kvar en bit av västkusten hemma.
· Köket ·
Köket är nog min favoritplats i det här huset. Så många gånger som vi har klämt ihop oss, lite för många människor, runt det lilla bordet för att äta mat. Mormor bakar bröd och morfar steker makrill.
Köket i sig är en salig blandning av gammalt arvegods, udda stolar och tapeter. Men på nåt sätt passar ändå de gula 50-tals skåpen ihop med vedspisen och de rutiga gardinerna.
· Ordning och reda ·
När mormor får bestämma, då är det ordning och reda som gäller. I skafferiet är det noga utmärkt vad som ska stå på vilken hylla och kryddorna i skåpet sorteras självklart i bokstavsordning.
Den här gamla charmiga soptunnan kommer från början från min morfars mammas tandklinik. Det är många generationers fötter som har trampat på den pedalen och den funkar fortfarande helt utan problem.
· Gamla tapeter ·
När jag var liten älskade jag att titta på alla de gamla tapeterna som stack fram på olika ställen i huset. Jag satt och fantiserade om vilka människorna på väggarna var och vem som bodde i de små husen.
Tapeterna är väldigt slitna men fortfarande väldigt vackra och jag tycker att det är något häftigt med att kunna se flera lager av olika tapeter som tidigare äger har lämnat efter sig. Det är lite som huset egna årsringar.
· De gamla slitna detaljerna ·
Mycket av husets inredning är lite sådär hopskrapat. En del fanns här när vi köpte huset, en del har dykt in senare. Men det är mycket av det som gör att Fotö känns hemma på något sätt; de gamla slitna detaljerna. Allt från skavda dörrhandtag, återanvända fönster från mormor och morfars gamla hus och möbler som har inhandlats på loppis.
Den här kakelugnen var något av det första som morfar såg till att fixa. Den fick ny-gamla luckor och går nu bra att elda i. Jag som nästan bara har varit här på sommaren har nog aldrig varit med om att vi faktiskt har använt den. Det är ändå fint att veta att vi kan, man vet ju aldrig vad den svenska sommaren bjuder på för väder.
Kul att ni ville följa med på en rundtur! Nu ska jag ut och njuta av sommaren och havet.
