Beatrice och Christians bröllop 2020 08 15

En väldigt varm dag för ett år sen fick dessa fina vänner säga ja till varandra. De kan vara de mest relationella människorna jag känner. De hade planerat för ett stort bröllop med närmare 200 gäster. Det slutade med ett bröllop på 50 personer, pga. 2020, ja ni vet…  Jag vet att de såklart hade önskat och hoppats på nåt annat, men det ”lilla” bröllopet kändes så dom. Nära och intimt, precis så där som de är. Att deras vänner betyder mycket för dem blev liksom ännu tydligare när det inte var så många. Vilken ära att min lilla familj fick vara med!
De fantastiskt fina bilderna är tagna av Zandra Erikshed

Brudbuketten

Bea utmanade mig rejält med den här buketten. Jag som i vanliga fall är ganska så färglös i det jag skapar skulle jobba med färg. Helt ärligt, jag har aldrig gjort någon bukett så färgglad innan. Buketten blev en salig blandning av trädgårdsblommor, fynd från skogen, köpeblommor och mina torkade blommor från vardagsrumsbordet. Allt fick vara med!
Jag tror att jag faktisk sakta men säkert börjat våga lite mer färg efter detta bröllop. Kul med färgkaos, och att det på något sätt funkar ihop.
Tärnbuketterna gjorde vi tillsammans kvällen innan, kul och personligt (och en aning rörigt för mig som skulle försöka instruera fem personer på lite för kort tid hur man skulle göra). Men också något som andas så Bea på nåt sätt.

Jag måste också bara få visa upp de otroligt fina tackkorten vi fick. I kuvertet låg inte bara en fin bild på brudparet utan även bilder på oss, som var tagna under dagen. Att man själv fick känna sig lite fin trots två månader gammal bebis, mjölk och svettfläckar i kombination med otroligt oförlåtande klänning.

Men ni! Tack för en otroligt fin dag, tänk att det redan gått ett år, plus en dag. Grattis på bröllopsdagen, en dag för sent, herr och fru Edlund.

Kommentera inlägget
2

Misslyckat julpyssel

Julen kom snabbt i år som vanligt. Men den är kanske lite mer efterlängtad just i år. Det gör så otroligt mycket med alla stjärnor, adventsljustakar och ljusslingor som lyser upp i mörkret. Med julen kommer också pysselsuget varje år. När man pysslar en hel del, som jag gör, så händer det ju då och då att det inte blir som man tänkt sig. Så är fallet i år.  Men när man inte har så mycket tid p.g.a bebis så får även de misslyckade pysslet duga. Så håll till godo här kommer årets misslyckade julpyssel.

Julgranskulor

För några år sen fick jag tips om ett julpyssel från en vän. Hon hade sett någon som målat julgranskulor med kalkfärg. Kul tänkte jag! och så har jag ju en massa färg över sen vi målade sovrummet. Så jag gjorde att försök på det pysslet i år. Jag köpte ett gäng julgranskulor begagnat från IKEA. det blev just dessa för att det fanns så många av samma sort. De var i glas och hade små färgade prickar på sig. jag tänkte att prickarna bara var färg och gick att pilla bort. Så var inte fallet. Så det fick bli julgranskulor med små bölder på helt enkelt. Kalkfärgen blev inte heller sådär flammig och fin som den blir när man målar på väggen. Så helt ärligt, jag hade hoppats på mer. Men det är i alla fall bättre än innan och julgransdekorationer är lite av en bristvara här hemma så det får duga.

Pappersstjärnor

När jag ändå var igång med kalkfärgen fick även två pappersstjärnor lite färg. Stjärnorna fick till skillnad från julgranskulorna mycket finare yta. Jag hade från början tänkt att de skulle få hänga i fönstret med lampor i sig. Men det gick förstås inte. Jag lärde mig att för att det ska se snyggt ut måste man såklart måla väldigt jämt. Annars ser det jättekostigt ut när man sedan tänder lampan. Så ja, de hamnade i hallen istället tillsammans med mina tapetstjärnor. Det blev finare!
Den stora frågan är ju hur jag ska förvara dessa till nästa år eftersom det är helt stela av färg och absolut inte går att fälla ihop igen… Som sagt årets julpyssel blev ganska misslyckat. Men pyssel blev det.


Ja då har jag bjudit på det. Summan av kardemumman, måla med kalkfärg på annat än väggar; fint i teorin utmanande i praktiken. Men man måste ju testa! Vad pysslar ni för nåt till jul? Misslyckas ni också ibland?

Kommentera inlägget

Höstpyssel · Krans av eterneller

Hösten är här. Jag möter den med blandade känslor varje år. Men det är bara att anamma dem tänker jag. Jag fick någon slags strimma av inspiration på en promenad här för ett tag sen och plockade med mig en del torkade blad och växter hem. Det finns ju så mycket fint och dessutom helt gratis material utomhus nu för tiden. Dessutom har jag några buntar torkade eterneller, köpta på Stortorget, som jag har velat gör nåt med. Det blev en krans såklart!

Förberedelser

Välj material – Jag har valt material som jag hittat ute och blandar upp med eterneller och även lite torkade japanska lyktor från mammas trädgård. Men allt material är torkat för att den ska hålla och se fin ut länge.

Välj en stil – Du kan täcka hela kransen eller bara halva. Du kan dela upp blommorna i olika former och färger eller helt enkelt blanda och sprida ut materialet jämnt över hela kransen. Jag kommer täcka en del av kransen och dela upp blommorna i färg.

Välj en stomme
 – Jag köper alltid på mig syringar i trä när jag hittar på second hand till ett rimligt pris. Det är ju fantastiskt pysselmaterial! Här hemma har det blivit både lampskärmar och barnmobiler av syringar i olika storlekar. Den här fick bli basen till min höstkrans. Egentligen kan man använda vad man har hemma med en bra form att linda runt. Eftersom jag inte hade tänkt att täcka hela kransen valde jag en stomme som är snygg som den är.

Välj en tråd – Jag valde en kopparfärgad bindtråd för att den passar bra till materialets färg och därför smälter in bra. Hade jag lindat en krans med bara grönt är det självklara valet att använda en vanlig grön bindtråd.

Linda en krans

Sen är det bara att börja linda. Det kan vara lite klurigt att linda krans med just torkat material eftersom det också är skört. Dels kan det vara bra att välja en tråd som inte är för tunn då det lättare skär igenom materialet. Ett annat tips är att lägga de mest ”hållbara” stjälkarna närmast tråden. Då kan du lägga det lite mer sköra materialet under och låsa fast med de grövre stjälkarna.
Jag hade några stjälkar med som bara gick av för att de var för tunna och sköra. Som till exempel den japanska lyktan på bilden ovan. Där fuskade jag lite och fäste tråden försiktigt några varv runt stjälken för att sedan linda på den på kransen.
Om man istället lindar med färskt material som ska torka ska man tänka på att dra åt ordentligt. Stjälkarna krymper nämligen ofta något när de torkar ihop. Därför är det lätt att de lossnar om man inte dragit åt ordentligt.


Klart!
Nu blev det lite mer höstkänsla i hallen i alla fall. Vad har ni för höstpyssel för er?

Kommentera inlägget

Leah och Jonathans bröllop · 2019 09 28

En sån där riktigt krispig höstdag för precis ett år sen gifte sig Leah och Jonathan. Jag fick vara med och blomstra till deras dag. Det känns så kul att jag äntligen kan visa upp dessa fina bilder från deras höstbröllop tagna av Aaro Keipi, in och kika på hans hemsida här .
Håll till godo!


Photo by Aaro Keipi

Festlokalen

Både festen och vigseln var i festmagasinet i Dylta bruk här utanför Örebro. En väldigt härlig lokal till ett sånt här härligt höstbröllop. Jag och min man har länge drömt om en lada som vi kan göra om till en festlokal och det är ju verkligen något sånt här vi skulle vilja ha. Vi känner inte brudparet personligen utan fick kontakten med dem via brudgummens kusin. Därifrån fick vi även frågan om att hämta folk när festen var slut och köra in till Örebro och det hakade vi ju på av ren nyfikenhet för att kika på hur det såg ut. De hade gjort lokalen så himla fin! Älskar dukningen med de busiga löparna. Snodde den ideén själv när vi hade kalas förra helgen.

Photo by Aaro Keipi 

Blommorna

Det bästa med höstbröllop är ju att det är helt i min färgskala – Det där burriga och mörka. Jag älskar att matcha mörka vinröda färger med aprikost. Det är också något härligt med att välja blommor efter säsong eftersom de då också matchar så fint i färg till naturen. Till detta höstbröllop fick jag verkligen frossa i liljor, rosor, dahlior, nypon och massa annat höstligt och fint.

Brudparet är bosatta i USA eftersom bruden är amerikan och därför var all kontakt jag hade med dem innan bröllopet via mail. Speciellt på sitt sätt och utmanande för mig att ha konsultation på engelska. Mycket googlande på blomnamn blev det. På torsdagen innan bröllopet insåg jag att eukalyptus som jag hade beställt till borden inte hade kommit. Så jag fick sätta mig i bilen tidigt på fredag morgon och åka till Västerås och handla det. Det var mycket som skulle göras till detta bröllop, kransar, buketter och corsage till brudföljet. Även handledscorsage till brudparets mammor, vilket var väldigt nytt för mig. Så det tog sin lilla tid att förbereda allt och det blev en lång dag med min lilla resa till Västerås där på morgonen. Men tillslut blev allt klart!

Photo by Aaro Keipi

Så fint att få se tillbaka på den här dagen, såhär ett år senare. Tack till Leah och Jonathan för förtroendet!
Man kan säga att det har känts lite tomt detta år när det inte blivit så mycket bröllop på grund av… ja ni vet. Hoppas på en bättre bröllopssäsong nästa år.

Kommentera inlägget

Sandra och Robins bröllop · 2019 08 03

Mera bröllop

Mitt lilla portfolio med bröllop börjar växa till sig här på bloggen. Så himla kul tycker jag!
Jag fyller på med ytterligare ett, nämligen Sandra och Robins fina bröllop från i somras då jag fick äran att vara med på ett hörn och fixa blommor. De gifte sig alltså i början av augusti förra året, så det här inlägget har legat och väntat på att bli färdigställt i några månader nu. Man kan säga att en hel del andra saker har kommit i vägen. Men äntligen är det klart!
De fina bilderna är tagna av Mirjam Fouladi, kika in på hennes fina konto på instagram!

Buketten

Sandra är en brud som är både väldigt medveten om och engagerad i många miljöfrågor. Så det kändes liksom inte mer än rätt att försöka plocka så mycket blommor som möjligt utomhus. För helt ärligt, det går åt mycket energi på att odla upp och frakta blommor och det är något som ofta skär sig för mig. Jag har mycket tankar och drömmar om att en dag kunna odla mycket själv och använda blommor efter säsong, sådär som det borde vara. Men i nuläget är det lite svårt när vi bor i lägenhet. Så länge får jag försöka ta vara på naturen så gott det går.

Jag beställde faktiskt bara hem en bunt stjärnflocka och en bunt eukalyptus. Resten av blommorna är plockade i naturen eller i min mosters trädgård. Det fanns mycket fina fynd att göra där ska ni veta. Min favorit är nog den överblommade clematisen som bara ser ut som små luddiga bollar, men som gjorde sig jättefint i buketten och dessutom håller sig mycket bättre än när de faktiskt är blommiga. Jag älskar att kunna använda mig av växter i olika skeden av blomningen. Både knoppar, överblommade blommor och torkade fröställningar kan ju vara minst lika vackra som de faktiska blommorna.

Hållbarhet och mardrömmar

Det som man kan hitta i naturen är ju fantastiskt på många sätt. Men faktum är att även fast dessa blommor är mer hållbara miljömässigt så är de också mindre hållbara i det avseendet att de vissnar snabbare. Jag var helt ärligt lite orolig över hållbarheten på den här buketten. Natten innan bröllopet drömde jag mardrömmar om att jag inte hittade till vårt källarförråd där buketten stod. Det var en lättnad när jag på förmiddagen fick lämna över buketten och se att buketten såg fin ut och att jag fortfarande hittar nere i källaren.

Stort Tack till Sandra och Robin för att jag fick vara med på ett litet hörn på er dag! Otroligt fint att få ta del av alla vackra bilder på er.

Kommentera inlägget
2

Nu börjar det bli tomt på kläder i garderoben

Nu börjar det bli tomt på kläder i garderoben, Detta har nog aldrig tidigare hänt. –  Skrivet av Anna Mattsson, min mamma.

För snart ett år sedan bestämde jag mig att försöka att inte köpa några mer kläder under kommande år. Förutom två par byxor (secondhand) och två nya sommarlinnen har inga inköp gjorts. Varför undrar du?
– Jo, klädindustrin påverkar vårt klimat alldeles för mycket och vi måste alla ta vårt ansvar. Naturskyddsföreningen skriver att vi i genomsnitt köper 13 kilo nya kläder per person och år och att vi i genomsnitt slänger åtta kilo per år. Nästan en tredjedel av det som köps används inte och det kläder vi slänger skulle kunna användas betydligt längre.

hållbarhet kläder

I våras gick jag igenom min sommargarderob och rensade kraftigt på de kläder som jag inte använt på länge. Det kan ju tyckas bakvänt att göra sig av med kläder men så här tänkte jag: Det som jag inte använder är bättre att någon annan använder. Min mamma fick ett par tröjor som nu blivit hennes favoriter och jag blir glad varje gång jag ser henne i dom, det känns liksom bra. Jag gav bort kläder till de som ville ha och resten gick till secondhand. Jag upptäckte att jag hade extra svårt att skiljas från några plagg som jag har slutat att använda sedan länge, så dessa sydde jag om till nya kläder som jag sedan flitigt använde under sommaren.

hållbarhet kläder

En svårare utmaning

Min utmaning var att inte shoppa men eftersom jag inte gillar att shoppa var det inte svårt att låta bli. Jag har känt mig friare och fått mer tid till annat som känns mer betydelsefullt. En bieffekt som jag upptäckt är att jag nu nästan känner avsmak när jag ser alla klädaffärer och kläder. Klimatångesten har krupit sig innanför skinnet på mig.

Jag behövde en svårare utmaning när det gällde kläder. Det är här min tomma garderob kommer in i bilden. Jag har mina favoritkläder som jag ofta använder och tvättar men det finns även fler kläder i min garderob. Varför använder jag inte dom? Nu till utmaningen. Jag bestämde mig för att inte lägga tillbaka några rena kläder (underkläder undantaget) i garderoben innan den var tom och skulle det mot förmodan bli något kvar som jag inte tog på mig bestämde jag att skänka bort det. Hur länge skulle mina kläder räcka? Och skulle det funka?

Ja, lite svårt var det och helt tom är inte garderoben. Men jag upptäckte att jag faktiskt kunde ha både kjolar och klänningar på jobbet och jag kommer garanterat använda alla mina kläder lite mer framöver. En dag hörde jag två av mina skolbarn stå och fundera över vem de såg komma på långt håll ”- det kan vara Anna, hon kan ha fina kläder också”. Jag fick testa lite nya kombinationer och ha lite fantasi ibland för att få ihop det. Min dotter Lina gav mig ett par jeans som räddade mig ett par veckor till. Även ett par dörrklädhängare från IKEA gjorde livet betydligt enklare. När man hänger upp kläderna håller de sig snyggare längre.

hållbarhet kläder

Hur länge räcker våra kläder?

Eftersom jag lovat mig själv att inte hänga tillbaka något märkte jag att jag använde allt lite längre, än vanligt, innan de gick till tvätt och det har funkat bra. Nu är det faktiskt slut på tröjor så lite ”ojämnt” blev det i slutänden. Men nu vet jag också vad jag exakt skulle behöva (om jag nu behöver något!). En sak är säker, jag kommer att känna mig väldigt rik när jag hänger tillbaka alla kläder igen (efter den ”stora strykningen”). Sommarkläderna har packats ner och längst ner i lådan hittar jag lite ”julkläder” som bonus att ta fram när dagarna blir mörkare. Jag funderar redan på vad nästa utmaning ska bli. Hur länge räckte då mina kläder? Jag klarade mig ett kvarts år utan att ”tvätta” och då bör tilläggas att jag inte har någon stor garderob.

Hur länge räcker dina ?

Kommentera inlägget

Emelie och Adrians bröllop · 2019 05 04

I våras fick jag vara med på Emelies och Adrians fina bröllop. Så mycket glädje att få vara med på deras speciella dag.

· Ett litet familjeföretag ·

Det är alltid lika lyxigt när min man och min lillasyster agerar bröllopsfotografer. Dream team ju! Amanda och Kristoffer gjorde ett fantastiskt jobb med att fota. Det var också de som hade hittat platsen vi var på. Fotograferingen skedde på en vitsippeäng i närheten av Lanna utanför Örebro. Några vitsippor hängde tappert i, även fast det hade gått en bit in på våren. När Kristoffer och Amanda var där och rekade några veckor innan stannade de på en plats på måfå för att ängen såg fin ut. En liten bit in blev de också överraskade av ett vacker kalkbrott som blev riktigt läckert på bild. Kom ihåg att kolla in båda Mattssonsfotografi och KristofferZettergren på Instagram!

· Ringen ·

Det är mycket fokus på ringar en dag som denna. Men för det här brudparet var det en annan ring än själva vigselringen som var i fokus. Emelie och Adrian har nämligen känt varandra länge. Den lilla smidesringen på bilden fick Emelie av Adrian redan när det gick på lågstadiet. Då var ringen alldeles för stor. Sen har livet tagit dem på olika resor men tillslut fick de landa tillsammans. Nu passade ringen perfekt på deras bröllopsdag!

· Blommorna ·

Brudparet önskade sig riktigt vårliga blommor i vitt och grönt. Helst hade nog bruden haft en stor bukett med vitsippor i händerna. En liten dröm som jag själv hade för mitt eget bröllop tills vi bestämde oss för att gifta oss i juni. Dessutom hade blommorna hållit i ca 5 minuter också… Så det fick bli en bukett bestående av stora härliga dhalior, lejongap, slöjsilja och brudslöja istället. Och en riktigt busig sådan också. I nästan alla inspirationsbilder som brudparet hade valt fanns det med vippjasmin. Så det var jag ju bara tvungen att ha. Jag fick jaga lite eftersom säsongen i princip var över men tillslut fick jag tag på en på kruka. Det visade sig att den var väldigt snabbväxt, efter att ha klippt ner den helt växte den upp på bara någon månad. Nu står den på en hylla här hemma redo för nästa bröllop.

Tack fina ni för att jag fick vara med på eran dag!

Kommentera inlägget

Borta bra men hemma bäst · Vårt nya sovrum

Jag har en semestervecka kvar. Vi är hemma och mellanlandar mellan tågluff i Europa, församlingshelg och västkusten. I torsdags kom vi hem från en intensiv resa, mycket tid av tågåkande, nya upplevelser och lite för lite sömn. Vi har hunnit med många vackra platser på kort tid. Alltså tåg, vilken grej! Smidigt, snabbt och framförallt snällt mot vår jord; ett fantastiskt bra sätt att resa helt enkelt. Men jag inser varje gång jag är ute och reser hur extremt hemmakär jag är. Det tar inte lång tid innan man börjar sakna Örebro, vännerna och sin egen säng. Jag är nog lite tråkig och trivs allra bäst här hemma.

Jag har ju hintat lite om att vi gjort om i vårt sovrum. Det har varit klart ganska länge nu, men jag har inte kommit mig för att visa upp det än. Vi har till och med hunnit börja med nästa rum. Så nu är det dags. Här har ni det, vårt nya sovrum.

Kalkfärg

Väggarna i sovrummet hade tidigare en grå/lila ton som den tidigare ägaren hade målat. Den var helt okej, men inte en färg jag själv hade valt i ett sovrum.
Jag var väldigt sugen på att testa på att måla med kalkfärg. Vi hade nog tänkt oss nåt åt det gråa hållet från början. Men när vi åkte till färgaffären fastnade vi båda helt oväntat för den här terrakotta färgen. Färgen kommer från Jotun, LADY Minerals, och heter rustik terrakotta.

Jag började med att grunda väggarna med en vanlig väggfärg i samma kulör. När det var klart var jag uppriktigt orolig för hur det hela skulle bli. Vi hade tänkt att färgen skulle vara röd, men den såg väldigt brunt och mörkt ut. Sen var det bara att gå på med kalkfärgen. Jag målade med pensel och fram och tillbaka med oregelbundna drag för att skapa skiftningar och liv i färgen. Detta var riktigt roligt. Jag kände mig som en 5-åring som stod och kladdade på väggarna med en stor pensel. Kalkfärgen gör inte väggen lika mörk, så väggarna upplevdes betydligt ljusare när färgen väl hade torkat. Hur som helst är jag väldigt nöjd med slutresultatet. Glad att vi vågade oss på en så mörk färg – det gjorde sig bra i ett sovrum för att det känns mer ombonat.

Sänggaveln

Jag såg en bild för ett tag sen då någon hade byggt en panelvägg på hela väggen bakom sängen i sitt sovrum. Precis så hade jag fått för mig att jag ville ha det. Väggen bakom sängen i vårt sovrum är ganska lång. Perfektionist som jag är ville jag verkligen inte att vi skulle behöva skarva brädorna för att det inte riktigt ger samma känsla. Min man är ju fantastisk! Han går med på de flesta av mina tokiga ideér när det kommer till inredning. Det hela slutade med att vi åkte och köpte vanlig ytterpanel som vi satte fast på den uppreglade väggen. Brädorna var självklart för långa för att få plats i hissen. Så vi fick bära dem upp för trappen. Det gällde att hålla dem i rätt vinkel och sen sakta snurra dem lite för varje steg man tog. Så det gjorde vi med 9 långa brädor. Men helt klart värt det!

Jag tycker alltid det tar emot lite att göra hål i väggen för att hänga upp tavlor, tänk om jag ångrar mig om ett tag igen? Då är det en bra lösning med en hylla eller en list så att man kan variera tavlor och dekorationer så mycket man vill.

Lampan

Jag har verkligen kommit igång och gjort en massa lampor på senaste tiden, med en hel del hjälp av min man. Jag har gjort vår hallampa, våra sänglampor och taklampan i vardagsrummet. Så det blev en ny hemmagjord lampa till sovrummet också. Den här lampan är gjord av lite gamla tygbitar och två stora broderiramar som jag fyndade på en loppis för 10 kr/st. Jag tyckte att den blev riktigt mysig! Den smälter liksom in fint i känslan på resten av  rummet och så ger den ett väldigt mysigt ljus också.

Möblering

Jag var väldigt nöjd med vår möblering av sovrummet redan innan renoveringen. Rummet är inte så stort, så man har inte så många valmöjligheter. Möblerna fick helt enkelt stå kvar som de gjort innan. Några ar tavlorna fick till och med hänga kvar på precis samma spikar som de gjort innan. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?
Det gjorde ändå väldigt mycket med rummet med ny sänggavel och ny väggfärg. Nu känns det tillsammans med inredningen som en bättre helhet mot vad det var innan.

Kommentera inlägget

Semesterns loppisfynd

Nu är vi tillbaka i Örebro och tillbaka till vardagen igen efter en välbehövlig semester. Helt ärligt var det lite skönt att komma hem. Västkusten i all ära, men jag är nog ganska hemmakär ändå.
Sen jag började jobba i en second hand butik i vintras så har jag inte själv hunnit gå så mycket i andra butiker. Delvis för att jag ofta jobbar när de andra butikerna är öppna, men också för att tiden helt enkelt inte har räckt till. Under förra veckans semester dock, blev det en del second hand shoppande… Så fint! Jag är så otroligt nöjd med mina fynd så jag tänkte att jag skulle visa upp semesterns bästa loppisfynd.

Korgen som jag har letat efter

Vi har gjort om i vårt sovrum. Tillslut blev det äntligen klart. Jag har tänkt att jag ska visa er hur det blev länge men det saknades nåt i rummet. Jag har sett framför mig att jag ville ha en stråkorg att lägga kuddarna och överkastet i. Jag har letat och letat men inte hittat nåt som jag gillat. Men sen, till slut på Reningsborg Second hand, stod den och väntade på mig, för 50 ynka kronor. Har ni vägarna förbi Västra Frölunda nån gång så kan jag verkligen rekommendera den butiken. Riktigt fin och välsorterad second hand. Min syster sommarjobbar där just nu, så har ni tur får ni träffa henne också.

Burkar, burkar, burkar

Jag gick lös och köpte massor av olika burkar. Jag ville ha två fina burkar att ha pesto och hummus i och det hittade jag självklart i två olika storlekar. Men favoriten är nog ändå den lilla bruna glasburken med tulpaner på som jag snubblade över på Vinden second hand i Allingsås. Det är också en butik som är värt ett besök. Jag blev positivt överraskad över deras klädavdelning. Mycket fina kläder, några av dem fick också åka med hem.

Ljusstake eller vas?

Ja, jag vet faktiskt inte om den guld/svarta saken på bilden är en ljusstake eller en vas. Ett loppisfynd är det i alla fall. 5 kr fick jag lägga ut på Röda korset på Öckerö. Det är nog en vas ändå. Jag kommer i alla fall använda den som det.

Swedish grace

Ett annat fynd från Reningsborg är en av dessa Swedish grace skålar. Den andra fyndade jag på en second hand här i Örebro för några månader sen. Vi har tallrikar, större skålar och koppar i samma serie här hemma redan. Men det är kul att också få några skålar i den mindre modellen. Skålen är nyproduktion men jag fick den ändå för en struntsumma i jämförelse med vad den kostar ny.

Westkust-banan

Självklart är den läckra planschen i bakgrunden också ett loppisfynd. Det var min syster som hittade den och det är någon slags gammal tidtabell för tågen som går på västkustbanan mellan Göteborg och Lund. Antagligen är den nytryck men jag vet faktiskt inte. Är det någon av er som vet nåt mer om denna? Hur som helst tyckte jag att den var riktigt läcker och helt klart värd 15 kr som jag betalade för den. Detta kan nog bli sommarens favoritfynd.

Kommentera inlägget

Sova och plocka blommor

Min syster frågade vad jag ville göra imorgon. ”Sova och plocka blommor” svarade jag. Jag har haft en väldigt spännande och lärorik vår. Men helt ärlig har det också varit ganska slitigt. I februari gick jag från att ha tre jobb till att nu bara har två. Ett av dem är nytt. Från och med idag har jag äntligen bara ett. Efter en vår som har tagit väldigt mycket kraft känns det nu väldigt skönt att äntligen få landa för en veckas semester på västkusten. Det är få platser som är fullt såhär avslappnande för mig. Jag tror att sånna här platser är viktiga för oss att hitta. Där man bara kan vara och liksom automatiskt gå in i vila. Och ja, sova och plocka blommor känns välbehövligt just nu.

En helt annan flora

Jag trivs superbra med att bo i stan, men det jag saknar allra mest är nog närheten till naturen. Jag har inte hittat några bra ställen nära oss hemma i Örebro där man faktiskt kan plocka blommor. Så det känna alltid fint att få komma till västkusten och ha nära till naturen. Även om naturen är så annorlunda här. Vi är ungefär lika intresserade, jag och min syster. Hon nöjer sig med att studera blommorna och läsa om dem, jag vill gärna ta med dem hem. Det är så spännande att se att naturen här har en helt annan flora än hemma. Helt andra växter och helt andra färger. Jag slås av att det mesta ändå går i samma färgskala här ute på ön. Det känns så genomtänkt på nåt sätt. Det är inte svårt att komponera ihop buketter när naturen redan har gjort det åt en.

Såhär blev i alla fall årets bukett från klipporna. Jag gjorde samma sak förra året och jag känner redan nu att det här är något jag ska göra till en tradition. Helt ärligt känner jag att jag har lite abstinens nu efter att inte ha jobbat i blomsterbutik på några månader. Det är lite svårt att hitta så mycket blommor här ute men det finns mycket annat fint. Vackra strån i olika färger och former, torkade frökapslar, vackra färggranna stjälkar och spännande gröna växter. Kul att få leka lite med annat än ”vanliga blommor”.

Hade jag gift mig idag, då hade det nog blivit här ute. Och antagligen med en sån här bukett i handen.

Kommentera inlägget
1

Det här med klimatångest

Jag och min man brukar dumpstra ibland.

Inte mat, för även om jag tycker att det är en bra grej, jag tror att vi är lite för rädda för det. Rädda för vad folk ska tycka och tänka. Rädda för att någon annan ska ha åsikter om det. Sen är det ju också olagligt, eller hur var det nu?
Men nästan varje gång min man kommer tillbaka från soprummet i vårat lägenhetshus har han hittat en ny sladd i elektronikåtervinningen. ”Vet du hur mycket den här hade kostat på Claes Ohlsson?”. Nej, det vet jag faktiskt inte. Och även om det känns som att vi snart äger sladdar som skulle räcka till en hel eventfirma så gillar jag hur han tänker. Han tar vara på det som finns, saker som andra slänger bort ser han värde i. Jag tror inte att han där och då drivs av klimatångest. Jag tror bara att han har väldigt svårt att acceptera att folk slänger fullt dugliga prylar.

Jag å andra sidan brukar dumpstra i bostadsrättsföreningens trädgårdsavfall. En fin lerkruka, en bra pinne till att stötta upp tomatplantan på balkongen med och några palmblad att sätta i en vas i fönstret. Det finns mer fynd än man tror i folks trädgårdsavfall. Det kanske inte är helt korrekt att kalla detta för dumpstring. Men idén är den samma; att ta vara på det som någon annan har slängt bort. Man kan säga att jag och min man ser värde i lite olika saker.

”Miljömedvetenhet”

Jag satt bredvid och  lyssnade på ett samtal om miljömedvetenhet förra sommaren. Personen som pratade sa att hen var väldigt miljömedveten. För hen tog det sig i uttryck i att hen köpte plastfria kläder och leksaker till sitt barn. Hen pratade om att det var så svårt att hitta klädkedjor som sålde bra kemikaliefria barnkläder. Det slog mig att jag aldrig själv hade tänkt så. För det är ju så att det som hen pratar om är en målbild av framtiden. Det är dit vi vill komma. Där varorna vi handlar ska vara hållbara för miljön, för oss och för människorna som jobbar i produktionskedjan på olika sätt.

Jag säger nog också att jag är väldigt miljömedveten, eller så har jag bara mycket klimatångest. Men för mig, just nu betyder det något annat. Jag säger inte att någon av oss har mer rätt än den andra, bara att vi tänker olika. Vi använder samma ord men vi lägger olika saker i det. Det har bara aldrig slagit mig förut att ”miljömedveten” kan betyda olika saker för olika människor. För mig handlar miljömedvetenhet mer om att faktiskt ta vara på det jag har. Att i så stor mån som möjligt inte köpa nya saker oavsett om det innehåller plast och kemikalier eller inte. För vi har så mycket prylar, kläder, inredning och sladdar i omlopp redan. Behöver vi verkligen mer nya grejer? Jag tror att det finns flera dimensioner i lösningen. Konsumtionen behöver minska, men samtidigt måste vi göra produktionen av grejer mer hållbar. Jag har valt att handla second hand. Hen har valt att handla hållbara nya saker. Båda kallar sig miljömedvetna.

loppisjacka

Har jag gått till en överdrift?

Mina balkongplanteringar har växt ur sina krukor. Efter lite velande fram och tillbaka åkte jag tillslut iväg till blomsterlandet och köpte tre nya krukor, de första tre ny-nya sakerna jag köpt till mig själv på flera månader. När jag stod där vid hyllan och valde funderade jag på om jag inte åtminstone kunde hitta faten till krukorna på second hand. Men det finns ju aldrig några krukfat på loppis, jag vet ju det. Det är ju alltid de som går sönder först.

Det blev tre krukor och tre fat, och helt ärligt kändes det lite jobbigt, som att jag skämdes lite. Det tar emot för mig att köpa nya saker. Jag inser att det till viss del har gått till en överdrift. Jag tänker att det inte heller är rimligt att känna skuld över att faktiskt köpa lite nya saker nån gång ibland. Men just nu gör jag det. Jag tror inte att terrakottakrukor är den största miljöboven. Å andra sidan är det just den ursäkten som vi allt som ofta gömmer oss bakom.

lerkrukor

Hemmagjord deo och vegokorv

Ibland när jag går runt och luktar svett för att jag använder min hemmagjorda deo som tyvärr inte funkar så bra som jag hoppats. Eller när jag sitter och äter min torra vegokorv när jag egentligen bara skulle vilja ha en helt ”vanlig korv” så kan jag fundera på om det gör någon skillnad alls? Allt det där som jag tror på, alla de sakerna jag väljer bort, blir de verkligen bättre?

Jag kan känna mig väldigt liten i klimatfrågan. För det är svårt att manövrera i den ibland.
”Är det verkligen bättre att äta bönor som har flugit över hela jorden istället för att äta närproducerat kött?”. ”Hugger man inte ner regnskog för att odla sojan som du äter?” ”Ja, men ibland måste man väl få köpa sig ett par nya snygga skor?” ”Är det inte lite äckligt att köpa kläder second hand?” ”Men spelar det verkligen så stor roll vad vi gör? Det är ju ändå USA och Kina som står för de största utsläppen?” Många frågor, en del har jag svar på, andra inte. En del frågor kommer vi tycka är dumma frågor om 20 år. En del kommer vi nog aldrig få svar på.

Så hur vet man hur man ska tänka? Helt ärligt vet jag inte. Jag brottas ofta och mycket med min klimatångest. Som vanligt finns det två diken på varsin sida av klimatfrågan. Klimatångest som tar över och gör oss lagiska och hårda mot varandra på ena sidan. På andra sidan verkar det finnas en slags apati där vi helt enkelt inte orkar bry oss och istället väljer att inte alls ta något ansvar. Inget av dem är bra.

Men jag är ändå glad över att jag vågar lyssna på min klimatångest.

Jag tror att vi kan lära oss att leva med den. Jag längtar efter att hitta en balans. Där klimatångesten inte behöver vara något negativt. Där jag får ta vara på den, låta den driva mig framåt utan att det bara blir ångest. Jag vet inte hur det ser ut. Jag vet inte om alla de medvetna valen jag gör är det bästa för miljön. Men jag försöker, jag lär mig och jag får hela tiden omvärdera mina val och tänka om. För en sak är säkert; ingenting kommer hända om vi inte alls försöker.
Nu ska jag gå och köpa mera jord så att jag kan plantera i mina nya krukor.

 

Kommentera inlägget

Internationella kvinnodagen #thepowerofflower

· Sverige, ett av världens mest jämställda länder… ·

Idag är det internationella kvinnodagen. Sen början av 1900-talet har denna dag inträffat just det här datumet 8 mars. Men varför? Jo, då uppkom den som en dag för att belysa ojämställdhet mellan kvinnor och män och för att ta ytterligare ställning i kvinnors kamp för rösträtt.

I maj det här året har svenska kvinnor haft rösträtt i 100 år. Idag är Sverige ett av världens mest jämställda länder. Men många gånger gömmer vi oss bakom det argumentet. Men det betyder inte att vi är klara. #Metoo har vittnat om att vi har en lång väg kvar att gå. Att många män tycker att de har rätt till andra kvinnor kroppar är en stort bevis på att något fortfarande är riktigt skevt. Jag ska erkänna, jag har haft väldigt svårt för hela #Metoo-rörelsen. Jag har varit väldigt snabb att döma och tänkt att många kvinnor bara överreagerar. Men jag har också under hela mitt liv varit väldigt priviligerad. Jag har mött väldigt lite av diskriminering eller trakasserier på grund av att jag är kvinna. Jag har fått inse att bara för att inte jag själv har blivit utsatt för något så är inte andras upplevelser och berättelser fel. Berättelserna är viktiga för att vi faktiskt ska fatta att vi fortfarande inte, hur mycket vi än intalar oss det, lever i ett helt jämställt land. Och vi lever definitivt inte i en jämställd värld…

· Kvinnor saknas ·

I hela Asien ”fattas” det enligt unicef uppskattningsvis 117 miljoner kvinnor i den officiella statistisk, jämfört med de demografiska prognoserna. Man räknar alltså att 117 miljoner kvinnor inte lever eller aldrig ens fått chansen till ett liv som en följd av ojämställdhet i sjukvården och att flickfoster aborteras bort för att pojkar traditionellt har ett högre värde för många familjer. 

I Saudiarabien har kvinnor precis börjat få köra bil, något som har varit helt otänkbart innan. Fram till i januari detta år har män kunnat tagit ut skilsmässa utan sina fruars vetskap. Nu har kvinnorna däremot rätt att bli meddelade, via sms. Däremot så får de enligt lag inte själva bestämma vilka kläder de ska bära utanför hemmet. Kvinnor i Saudiarabien kan inte heller öppna ett bankkonto utan särskilt tillstånd från en förmyndare som ofta är hennes pappa, bror eller man.

#thepowerofflower

Idag har jag tillsammans med Interflora Acacia blomsterbutik, varit med och smyckat en av de 20 kvinnliga namngivna statyerna som finns i vårt land. Cajsa Warg, ni hittar henne i stadsparken här i Örerbro. Detta är en del av interfloras projekt ”The power of flower fund” som riktar ljuset mot en obalans mellan kvinnor och män i det offentliga rummet. Endast ca 10% av statyerna i Sverige är av kvinnligt kön. Syftet med projektet är att interflora inom två år ska kunna resa ytterligare en kvinnlig namngiven staty. 

”Giv henne rättvisa”

Jag köpte en gammal bok på en loppis för några år sen. Egentligen köpte jag den endast för att den var fin och för att jag skulle pyssla med den. Av en händelse öppnade jag och mina systrar boken och läste ett stycke skrivet av en man som måste ha varit långt före sin tid. Angående kvinnans ställning i hemmet stod det skrivet ”Giv henne icke smicker giv henne rättvisa”. Detta är verkligen ett citat att ta med sig in i den här dagen.
Så ja, idag kan vi hylla kvinnor och lyfta fram kvinnliga förebilder, för det är gott och viktigt. Men det är egentligen inte det den här dagen är till för.
Internationella kvinnodagen är en dag för att lyfta upp ojämställdheten mellan kvinnor och män i ljuset. Men jämställdhet borde vara på tapeten 365 dagar om år. Jämställdhet mellan kvinnor och män är inte en kvinnofråga, det är en människofråga. För alla människor är lika mycket värda. Punkt.

 

Kommentera inlägget
1